I somras märktes det tydligt att hon hade dålig kontroll på bakbenen. Veterinären bekräftade det jag redan visste, att hon drabbats av "schäfervinglighet". Denna sjukdom försämras gradvis och kan inte botas, men det är inte smärtsam.
Hon har under hösten blivit allt sämre och idag var det dags att låta henne somna.
Hon blev jätteglad över att få åka med i bilen imorse och få kramar och lussebullar av barnen.
Väl hos veterinären blev hon överförtjust över att få snälla veterinärens, sköterskans och mattes fulla uppmärksamhet.
Jag tror hon visste vad som skulle ske idag, för hon hade huvudet i mitt knä och släppte mig inte med blicken under hela bilresan till veterinären.
Det är väldigt tomt härhemma nu och det kommer ta tid innan vi vant oss vid att hon inte finns mer.

Just nu tränar vi på fotingångar och sittmarkering av spårpinnar. Spårar gör vi också litegrann, korta korvspår på äng/gräsmatta/öppen skog.
Dessutom tränar vi på att ta det lugnt och slappa, det är inte Doris starkaste sida.
I eftermiddags hällde hundarna (förmodligen bara Doris, för Hezzy skulle aaaldrig...) ut kaffe över hela köksgolvet. Så kan det gå när man blir kaffesugen men saknar händer (och förstånd).

Var iväg till klubben med Doris idag en sväng. Planen var blötare än vanligt och det hade till och med börjat växa vass, jäkla regn!
Vi traskade ner till agilityplanen istället där Doris glatt testade A-hinder, tunnel och vippbrädan. Vippbrädan tog hon ännu en gång i hög hastighet när matten tittade på annat och då var det inte riktigt lika kul längre.. ;)
För övrigt har en bur införskaffats till bilen efter att lilla schäferfröken provsmakat sladdarna till baklyset..

Doris (som bytt namn till Monstervalpen) har väldigt bra koll på vad som är tillåtet och inte här hemma. Hon galopperar i full fart genom hallen, in i Ellas rum, greppar lämplig pryl i farten (bra träning inför kommande apporteringsträning), och sedan full fart därifrån i förhopping att kunna ta en liiiten tugga innan elaka matten kommer ikapp.
Man får ändå se det positiva, monstervalparna brukar kunna bli rikrigt bra i slutändan (om det sedan beror på att de är bättre eller det faktum att man lägger mer tid på dem låter jag vara osagt).

Doris får nu träna på att hålla fast föremål av olika slag utan att tugga. Idag är det en påsförslutarmojäng som används.
När matten vaknat till liv ska vi ut och gå ett litet spår.

Mycket har hänt sedan senaste uppdateringen här. Jag har gift mig, Arrak har blivit polishund och valpen Doris har flyttat in..

Bloggen kommer nu främst att handla om Doris, som nu är 12 veckor gammal. Henne har jag på foder för kennel Kickwas.

Hezzy sjunger nu på sista versen då hon tyvärr drabbats av "schäfervinglighet" på äldre dagar. Hon blir sämre i ganska rask takt och är helt pensionerad från träning.

Igår efter jobbet tog jag med hundarna, Louise, Emil och Ella ut till uppfödartanten m familj. Småungarna fick bada i poolen med Lotta som badvakt och jag satt i gräset på planen och tittade på de duktiga hundarna som tränade skydd. Arrak fick inte köra, jag vill få till hans släppanden lite bättre först. När alla tränat klart tog jag ut mina för lite lydnadsträning.

Hezzy fick köra linförighet, inkallning och hopp som gick bra. Tränar man bara Hezzy på ett sätt som passar henne så funkar det i regel bra.

Arrak fick bara träna på linförigheten. Jag vill inte släppa honom lös i Bennebo just nu eftersom jag inte litar helt hundra på hans lydnad och hans mamma löper. Löptikslukt kan ju få en ung hane att göra så konstiga saker...

Senare blev Emil och Ella utfodrade med pannkaka och banan och de åt som om de inte fått mat på minst en vecka. Dessa två somnade sedan sött i bilen på väg hem.

Idag har Arrak mest fått träna på att släppa sina belöningar. Har belönat fritt följ med både kamp och boll med riktigt bra resultat. Någon enstaka gång har jag fått ta till vatten när han ska släppa, men det blir allt glesare mellan vattningarna. Riktigt bra att kunna variera korvbitarna med annat mellan varven. Framförallt senare i träningen när störningarna och kraven ökar och det kanske inte längre räcker med en fjånig korvbit.